Örtagård istället för gräsmatta – kan det vara något att satsa på?

Lavendel är en torktålig och vacker nyttoväxt som både humlor och fjärilar uppskattar.

Smaka på ordet, örtagård. Det för tankarna till gågna tiders kryddplanteringar, till solvarm jord, humlor och väldoft. Gamla klosterträdgårdar, nästan mytologiska för oss. Hur många är inte de växter som i förvildat tillstånd sägs härstamma från munkarna som kom söderifrån och hade med sig nya örter och läkeväxter? Vissa är svåra att bli av med, kirskål till exempel.

Ringblommorna håller sig pigga länge

Örternas funktion förr i tiden var inte enbart för att ge kryddning åt maten, de fyllde framför allt en viktig funktion som medicinalväxter. I en tid då det inte fanns annan medicin var den egna örtagården även hemmets apotek. I ”Köksträdgårdens historia” av Marie och Björn Hansson läser jag om hur man på medeltiden odlade såväl ringblomma, spiskummin och grönmynta. Lite senare, framåt 1400-1500-talet, även lavendel och citronmeliss. 

Jag fascineras av gamla ritningar över köksträdgårdar och örtagårdar. Det är spännande att tänka sig in i hur någon suttit med gåspenna och linjal och ritat upp en plan över hur den egna köksträdgården ska se ut. Vilka växter som ska vara var, växtföljd och så vidare. Det märkts att man även beaktat skönhetsideal i planeringarna. Under renässansen, på 1500-talet, till exempel planterades grödorna i intrikata geometriska former. Jag fascineras av bilderna från trädgårdarna vid slottet i Villandry, Frankrike.

Inga örter kanske men glada potatisar

Där har man byggt upp bl a en köksträdgård, jardin potager, i renässansstil.  Det vore fantastiskt roligt att åka dit någon gång. Förutom att plantera växterna i geometriska mönster har de även färgkoordinerats. Man lägger möda på att beakta bladens färg och form i planeringen och resultatet  är en färg och formfulländad trädgård med nyttoväxter. Det där lockar mig och jag planerar för stordåd i min egna trädgård. Fastän i mikroskala. 

En örtagård är ett lagom stort projekt för min lilla villaträdgård. Under de torra sommar vi haft har torkan tagit kål på gräsmattan  och jag kastar lystna blickar på den plätt med

Rabarber ska det vara så klart

jord som förut täcktes av gräs. Nu har ogräset tagit över. Det är i och för sig grönt så när man drar över det med gräsklipparen ser det någorlunda hyfsat ut. Men ändå. Det är lockande att inspireras av rensässansgeometrin och dra fram ett gäng pallkragar, ordna dem i räta rader med krattade grusgångar emellan. En bänk att sitta på invid och en vattendamm, ja, eller en tunna eller ett fat, någonstans i mitten där gångar från fyra håll möts. Det där borde gå att ordna på en relativt liten jordplätt.

 

Samtidigt finns ju alternativet att ordna sin kryddträdgård i krukor och kärl av olika slag. En örtagård ska ju gärna ha ett skyddat läge och är man utrustad med en mur eller en solvarm vägg kan det vara en god idé att försöka utnyttja den ytan. Kanske bra att testa innan man sätter spaden i jorden och vänder upp och ner på gräsmattan.

Somriga hälsningar från Corinne

Solvarm mur

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *